Till startsidan

Peo om sina hobbies

Nödmynt från Karl XII:s tid Jag tycker om att samla mynt. Det är något särskilt med dem. När jag håller ett gammalt mynt mellan fingrarna kan jag känna historiens vingslag. Jag kan fantisera om de människor som levde när myntet gavs ut, fundera över deras liv och förhoppningar inför framtiden. Kanske har någon av mina egna förfäder hållit i just detta mynt?

Myntintresset har följt mig genom livet, men tyvärr hamnade det på sparlåga efter tonåren. Först för några år sedan tog jag upp det mer aktivt igen. Förutom på kopparmynt från sjutton- och artonhundratalen samlar jag nu också gamla polletter och medaljer. Tyvärr måste jag förvara samlingen i bankfack, eftersom vissa människor har problem med begreppen "mitt" och "ditt".

Vykort från Borlänge

Ett annat samlarintresse är vykort. Då gäller det framförallt motiv från min födelsestad Borlänge, gärna färgvykort från femtio- och sextiotalen. Det är rena nostalgikicken att sitta och minnas alla de gamla välkända miljöerna som nu är rivna sedan länge. Eller, för all del, att se utvecklingen hos de miljöer som fortfarande finns kvar. Förr i tiden tycks ingenting ha varit för obetydligt för att avbildas på vykort, vilket vi nutida samlare naturligtvis tackar för. Jag ser med spänning fram emot att få tag i ett vykort över Bondegatan 4, där jag bodde under hela min uppväxttid...

I övrigt ägnar jag mig mycket åt att läsa. När det gäller skönlitteratur föredrar jag historiska romaner, exempelvis Lars Widdings utmärkta berättelser. Även Jan Guillous böcker om korsriddaren Arn är spännande, bara man har klart för sig syftet med dem: att skönmåla islam. Läs dem gärna, men tänk kritiskt!

Bland facklitteraturen väljer jag helst böcker om svensk historia, religion eller astronomi.