Till bröllopssajtens startsida

Vi om vigselakten

Vigselringen träs på

Många brudpar är väldigt nervösa inför själva vigseln. Skrämmande historier om kallsvett, tunghäfta och svimning cirkulerar flitigt. För vår del var det ändå helt lugnt. Ingen nervositet, ingen kallsvett.

Gun-Britt: "När jag stod bakom prästen med Peo vid min sida och väntade på att kantorn skulle börja spela - då kände jag pirr i magen. Nu äntligen, efter månader av planering, skulle jag bli fru Hjälm. Peo tog mej i handen, musiken började och vi gick in. Glädje och lycka var det jag kände. Jag koncentrerade mej på stanna vid mamma och svärmor för att ge dom var sin ros från brudbuketten. Tittade upp för att börja gå fram mot altaret och då fick jag se min vän Carina stå där. Jag stannade till och mimade till henne: 'Är det du som ska tolka?' Hon nickade och log. En underbar överraskning!"

TV-apparatPeo: "Jag har alltid tyckt att gråtande vid bröllop är ganska konstigt. Det borde ju snarare vara glada miner vid en sådan tillställning. Därför blev det en större överraskning för mig att jag själv började darra på rösten framme vid altaret. Pinsamt. Och jag som inte ens varit nervös."

Gun-Britt: "Vigseln blev precis så vacker som jag önskat, med många minnesvärda ord av prästen Björn och solosång av Sofia... Tack för att du sjöng så vackert trots att hela du var fylld av känslor!"

Peo: "Det kändes ganska maffigt att tåga ut till Eurovisions-hymnen. Den melodin har jag tyckt om ända sedan jag var liten. Nu blir det väl så att vi tänker på vårt bröllop varenda gång vi tittar på Eurovision Song Contest. Och det kan ju också vara lite kul."

Onödigt vetande: Eurovisions-hymnen heter egentligen "Preludium från Te Deum" och är komponerad av fransmannen Marc-Antoine Charpentier. Han levde 1634 - 1704.