Till startsidan

Bissi om sitt liv som katt

Bissi, katt i huset

Datorer hit och hemsidor dit... Ska jag vara riktigt ärlig så struntar jag fullständigt i allt sådant. I min värld är "mus" inte något man arbetar med utan något man jagar. Och äter. Sedan får väl mina tvåbeningar säga vad de vill.

Egentligen har de ju ganska dålig koll på livet. Inte ens det mest grundläggande kan de begripa. Ta bara en sådan sak som att de sover på nätterna och är vakna på dagarna. Det är fel, fel, fel, fel, fel! Varenda kotte vet ju att natten är bästa tiden på dygnet. Jo, jag har allt försökt lära mina tvåbeningar att vara uppe samtidigt som jag, men de fattar så dåligt. Ibland blir de rent agressiva och slänger ut mig från sitt sovrum. Ganska oartigt gjort. Men det lönar sig inte att bli arg. De har ju så klent förstånd, de små liven.

Snåla är de också. Hur jag än jamar och jamar får jag bara burkmat en gång om dagen. Sedan säger de att jag ska äta torrfoder. Själv äter de minsann inte något torrfoder. Nejdå, de smörjer kråset med kött och fisk och kyckling och en massa annat gott. I bästa fall kan jag få någon allmosa, men inte är det ofta. Och kyckling får jag aldrig. De säger att jag inte tål sådant. Om de bara visste vad jag äter utomhus.

Men i det stora hela trivs jag rätt bra. Jag sover hela dagarna på tvåbeningarnas säng och till kvällen följer jag med dem in och tittar på tv. Eller tittar och tittar - det är förstås en definitionsfråga. Men jag håller dem sällskap i alla fall. Jag skulle nog sakna dem om de for bort. Åtminstone lite. Och de skulle nog sakna mig också!

Tillagt av husse och matte, april 2008: Vår lilla vän har nu gått vidare till de sälla kattmarkerna. Det är åtminstone vad vi tror. Och ja, visst saknar vi henne! Hoppas hon har det bra där hon är...